Åhhh, såå bra!

Har den senaste tiden tagit mig en titt på gamla trädgårdsbilder och blir, måste jag säga, smått deprimerad. Såå många buskar, perenner och till och med träd som 'försvunnit' genom åren! Så många vackra vyer som gått förlorade. Så mycket fint och sirligt som nu är grovt och klumpigt.

Nej, till slut var jag tvungen att vända trenden och titta på höjdpunkter i stället.


  • Som när man tar ett kort på vad man vill/måste ändra på: sönderbrutet silverpäron, bucklig plattgång, lerig gräsgång och förväxta buskar. Går in och ser på bilden att... man bor ju faktiskt riktigt fint! Man kan ta det lugnt ett tag till.

  • Som när man sitter på huk framför alliumbollarna, tittar upp och ser att man faktiskt lyckats riktigt bra med sin vårlöksspridning.
  • Som när man i sin kom-i-håg-lista lägger till: plantera ljusblå småblommor i ampel till björken... för att matcha vårhimlen nästa år.
  • Som när varje blommande tulpan är en personlig seger över rådjuren.
  • Som när man fotograferar en fin vy och upptäcker att det hänger en tom kruka på staketet.... och man har mängder med sommarplantor utan plats.
  • Som när man hör och läser om alla problem med ogräs i gräsmattor och konstaterar att det är inte något som bekymrar en själv.
  • Som när aklejor och vallmo frösår sig hejdlöst och man upptäcker att de faktiskt är rätt bra på att välja plats själva.
  • Som när dyra gåvor som levt i årtionden hos givaren faktiskt klarar att flytta hit. 

  • Som när man äntligen hittar det rätta sällskapet... som iris till mängder av blå och rosa självsådda aklejor i slänten.

  • Som när man plötsligt hittar den perfekta platsen till alla bambupinnar som annars skräpar överallt i hörnen.
  • Som när en efterlängtad porslinsanemon äntligen blommar, efter år av väntan.
  • Som när man bygger ett konstigt insektshus och det gamla gullregnet plötsligt beslutar sig för att förgylla platsen med mängder av blommor.

  • Som när gången man envist anlade är (nästan) som en jämn motorväg, trots K's varningar om sättningar med stukade vrister som följd. HA, i år ska jag anlägga fler! 

Nu känns det mycket bättre :)

Kommentarer

  1. Helt osökt kommer jag att tänka på det där glaset och hur man väljer att se på hur pass fullt det är. Är övertygad om att vi alla har stunder, både långa och korta, när vi känner som du gjorde i början. Jag törs inte ens tänka tanken på vad resultatet skulle bli om jag sökte ut alla växter jag 'arkiverat' i databasen... Nej - jag tror på att göra som du gjorde och istället se något positivt :)

    Kram, Carina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Bågarna bågnar

Plötsligt i paradiset