Lottas Lund

Så perfekt att Blommig fredag startade upp idag, just som jag sitter vid köksbordet och skissar.  Ledig dag och dagens plikter är utförda. Jag tillhör den kategorin människor som inte njuter av tillbakablickar utan ständigt planerar framåt. Listor och planskisser är något jag är väl förtrogen med. Just idag stod jag med kaffekoppen och stirrade ut över trädgården i vanlig ordning. Då började jag fundera på vår altan, gången nedanför (den så kallade lavendelgången) och rabatterna däremellan. Ärligt talat har de nog passerat bäst-före-datum i sin nuvarande form och kräver en eller annan åtgärd. När jag sen såg temat för den Blommiga fredagen så roade jag mig med att plocka fram några gamla bilder från 2002.... 14 år minsann!! Jag minns hur glad jag var när vi äntligen lagt plattgången. Dessförinnan hade vi i några år gått på trampstenar utlagda i en gräsgång. Det var inte roligt att rensa rabatterna då! Sork och mullvad har sett till att lutningen blivit lite mer riskabel på s

Inte nog med världen i stort tycks präglas av råhet - även hos oss har våldet varit på besök!  Sune har blivit överfallen av något som gett honom stora sår på rygg och bakben. Efter en tur till veterinären kommer han hem med olika mediciner som han glatt glufsar i sig. Två dagar senare orkar han varken stå, gå eller äta själv och vi får droppa vatten i mungipan på honom. Veterinären misstänker blodförgiftning, men ger oss en gnutta hopp med orden att det kan vara så att Sune inte tål medicinen. Vi greppar halmstrået och slutar medicinera, tvångsmatar den halvdöda katten och sen får han sova inlindad i en filt bredvid mig. Tidigt på morgonen vaknar jag av att han missnöjt protesterar mot trängsel och inlindning, han vill sova själv på golvet! På morgonen knaprar han i sig en halv godisbit och några droppar vatten, och vid deadline som vi satte till 11:30, reser han sig och går ut en sväng i trädgården. Stående ovationer! Ett typexempel på att det alltid finns hopp (och Sune har n