Inlägg

Visar inlägg från juni, 2016

Ingångsbågar

Bild
Det är perfekt att använda klätterväxter för att markera början på en gång eller en ingång till något nytt. Jag har dock lärt mig att man bör nog tänka lite extra på vad som händer med klättrarna när de veklingen börjar trivas och ta för sig. 
Blåregnet hade en perfekt flyktväg från bågen då det stod ett gammalt plommonträd som gärna tog hand om det. Tyvärr knäcktes trädet av vinterns snömassor och fick sågas ner. Jag har klippt den frodiga klättraren tre gånger redan i år och börjar bli smått desperat. Vad kan snabbt ersätta ett stort plommonträd? Den andra giganten är piprankan som inte alls vill vara på bågen utan försöker strypa antingen den amerikanska pagodkornellen bakom eller himalayabjörken som sträcker sig in från höger. Det krävs ett antal räddningsaktioner varje säsong.

Här däremot gillar jag tillväxten. Bågen mot lövsalen har en guldhumle som inte stormtrivs på sin vänstra sida och från höger kommer en ganska svagväxande gulblommande kaprifol. Bågen mot japanhörnet hyser…

Rosenbågar

Bild
För sex år sedan satte K och jag upp 7 stycken enkla bågar i trädgården. De har hållit förvånande bra måste jag säga. Till varje båge slog vi ner 4 stängselstolpar och böjde en armeringsmatta som jag höll fast mellan stolparna medan K najade fast dem på lämplig höjd. 
Tre rosenbågar blev det längs med lavendelgången. Den första håller uppe rosen 'Valdemar', en bergsklematis och ytterligare en klematis som aldrig har blommat. Den andra bågen stöttar en ros jag misstänker är 'Maidens Blush'. Den växer så det knakar och blomningen är enorm men tyvärr envisas den med att vilja växa åt andra hållet, mot den soliga slänten, så bågen blir lite ojämn. På andra sidan lägger en pärlbuske sina långa grenar över bågen och låter en rosablommande klematis klättra upp till toppen. Detta var inget jag planerat men som så många gånger förr märker jag att växter har sin egen vilja - mycket starkare än min! På den tredje bågen växer min första inköpta ros, 'Maitre d'Ecole'. …

Nya sittplatser

Bild
Äntligen har kabelrullen blivit ett bord! Jag tackar internet för idéen att använda ett gammalt symaskinsunderrede som ben, och K för att han envist försöker mätta träet med 50/50 linolja/balsamterpentin. Jag är även glad för det färgglada loppishjulet och den i sammanhanget nästan självlysande rosen Flammentanz.


Kabelrullens 'fula sida', den som i väntan på oss har fått stå på marken och murknat, landade provisoriskt ovanpå en gammal järnkorg. Jag får väl erkänna att detta är min nya favoritplats. Det före detta odlingshörnet bredvid växthuset som jag lade igen i våras. Här sitter jag ofta, i skuggan under mullbärsträdet, och bara slappar.



Äntligen hosta i japanhörnet igen!

Bild
Ingången till japanska hörnet börjar se smått magisk ut. Bågen är överväxt av Rosa multiflora och fembladig akebia som växer och växer men vägrar att blomma. Det kompenseras av styvklematisen. Inte någon speciellt intressant växt enligt mig, men på rätt ställe är den underbart fin, som här stöttad mot armeringsnätet. 

Mest glad är jag dock över de olika funkiorna. De senaste åren har trädgårdens funkior blivit uppätna av sniglarna ganska tidigt på säsongen. I år har det torra vädret hållt sniglarna borta och de har hunnit växa till sig lite. Hosta 'Samuraj' framför 'August Moon', på nästa bild 'Red October' med sina röda stjälkar och längst till höger 'Pineapple Pool' med de grågröna, lite vågiga bladen.


Nu har regnet kommit och med dem de stora sniglarna - de som legat gömda och växt till sig.... och de är hungriga, så det gäller att njuta så länge det varar.

SparaSpara

Välkomna spridare!

Bild
Jag fick ett skott av denna buske, Rubus spectabilis 'Olympic Double', för många år sedan. Med busken följde en varning att den spred sig ganska så våldsamt vilket fick mig att plantera skottet nere i den tunga jorden i lövsalens skugga. Där skulle den väl inte trivas och sprida sig okontrollerbart tänkte jag.  Och jag fick rätt. Den har bara stått där i alla år. Ingen spridning, ingen blomning och totalt ointressant! För ett par år sedan flyttade jag ut den i ljuset i halvmånerabatten. Där trivs den! Nu har jag många skott och i år blommar den med sagolikt vackra blommor. 

En annan sann spridare är brunnävan, Geranium phaeum. Den vita varianten dök upp spontant ett år och nu har ytterligare en näva med de karakteristiskt tecknade bladen dykt upp i trädgården. En ljuvlig, lila variant poppar upp lite överallt, kanske en korsning. Hur som helst så är den väldigt välkommen!




Vi som knappt syns

Bild
Nu när maffiga rosor, rhododendron och sommarblommor slåss om att få visa upp sina blommor är det roligt att ta en tur och spana efter de små, lite mer anonyma blommorna. En del kompenserar sin litenhet med mängd och man får titta riktigt nära för att se hur fantastiska blommorna är. Andra gömmer blommorna i bladverket eller har färger som smälter in i grönskan.
 Vitluva (Mithella diphylla) och kasparbenved (Euonymus cornutus var. quinquecornutus)
Dårört (Scopolia carniolica) och narrbuske (Decaisnea fargesii)
Rökblad (Vancouveria hexandra) med sina vackra blommor och kanske ännu vackrare knoppar.


Vi som vill synas

Bild
Två guldazaleor dominerar just nu i lövsalen med sina lysande gula blommor. De sprider en fin doft omkring sig och jag är mycket förtjust i dem. En höst snubblade jag över tre azaleor i plantskolans reahörn, vitblommande enligt etiketten. Den första som blommade har verkligen vita blommor, nästa har de mest fantastiska, mörkt lila knoppar som slår ut i illande rosa. I år blommade den sista för första gången: lysande orangegul! ... och den står bredvid den illande rosa! Det blir till att flytta azaleor till hösten.
 En annan som vill synas är engelsk vallmo. Den sprider sina gula och orange blommor över hela trädgården och naturligtvis ville en dyka upp hos de rödbladiga små lönnarna. En liten solstråle och den stjäl hela showen.
En annan som kommit spontant för att visa upp sig är en hallonröd dubbel akleja. Det är helt otroligt vilken variation som kan uppstå bland dessa blommor. Ibland kan jag gissa vilken korsning som skett men denna står ut helt ensam... och väldigt, väldigt söt.